Besök på sjukhus

Jag besöker ett sjukhus någonstans i Sverige och inser hur stort det är och hur många patienter det måste finnas plats för. Ändå klagar många på väntetider och icke adekvat vård. Vilken galen värld vi lever i!

Vi bygger ut och större, sjukhusen kan ta hand om fler och fler av våra medborgare, det finns spetskompetens inom de mest osannolika områdena. Medelåldern har stigit, vi borde må bättre och bättre, det finns vaccinationer, mediciner och hjälp att få. Varför mår vi då inte bra?

Jag vill se ett samhälle som arbetar med medborgarnas hälsa ur ett promotivt förhållningssätt. Det vill säga att vi jobbar med det friska hos varje individ. Redan idag finns det många eldsjälar som gör det och jag tror att snart kommer alla de andra att tvingas arbeta mer promotivt. Rent krasst för att vi inte kommer att ha råd att ta hand om alla som är sjuka. Men också för att vi som individer ska må bättre.

Redan 2010 skrev Sarah Wamala och Anita Linell från Statens folkhälsoinstitut följande: ”Ohälsan kostar – inte bara för individen i form av begränsningar, lidande och minskad livslängd. Den sammanlagda samhällskostnaden för ohälsosamma levnadsvanor och olycksfall, i form av bland annat utebliven produktion och direkta sjukvårdskostnader, är lågt räknat 120 miljarder kronor per år.”

Vidare skriver de: ”Även hälso- och sjukvården behöver utveckla sitt hälsofrämjande arbetssätt. I Västerbottens läns landsting har regelbundna hälsokontroller och aktiv rådgivning till invånarna lett till förbättrade kostvanor, minskad rökning och minskade hjärt-kärlsjukdomar. Trots de positiva resultaten är det få andra landsting och regioner som valt att arbeta på detta systematiska sätt. En förklaring kan vara den kostnadspuckel som uppstår i starten av ett hälsofrämjande arbete.”

Källa http://www.dn.se/debatt/svenskarnas-ohalsa-kostar-minst-120-miljarder-per-ar/

 

M-husets baksida med Svartån